Ted gästbloggar – andra steget mot min topp!

2020-09-15
Ted 2020-09-07 kl. 13.33.31.png

Jag är vidare. Häromdagen fick jag och två andra domare i Småland beskedet att det är vi tre som får chansen att gå upp till steg 2. Nu är det provmatcher i minst div.5 herrar som gäller, med observation och uppföljning. Ännu roligare är att utav de tre är vi två från Kalmar fotbollsdomareklubb.

Nog om den glädjande nyheten, jag lovade ju att ta upp lite situationer som slutade både bra och dåligt i detta blogginlägg. Hur kan man förebygga olika situationer som uppstår? Värt att tänka på, det tänker jag sjukt mycket på! Varför blev den spelaren eller ledaren så förbannad av ett litet inkast som inte gick till dem? Kan jag, eller mitt team, förebygga den ilskan eller irritationen genom att bygga upp en relation innan, under och efter matchen? För vi ska ju träffas igen på planen – säkert flera gånger per år. Här kommer några situationer som jag kommer på, från detta året. Läs och fundera:

  • Bollen träffar hjulet, men är inte inne. Vet ni vad som är korrekt domslut då? Jo, nedsläpp till försvarande målvakt. Jag dömde en P19 match med assisterande domare. Min assisterande domare anser att bollen inte är inne, den träffar hjulet (som står rätt, för övrigt), går ut till en annan anfallare som skjuter in returen i mål. Tror du Anfallande lagets tränare blev förbannad när jag då dömer nedsläpp till målvakten. Tränaren skriker lite för högt och ett par väl valda ord. Jag blåser av och joggar lugnt ut till honom och förklarar lugnt den ”nya” regeln och kan hålla med honom om att den är lite konstigt när det blir såhär. Sen var tränaren lugn och fin igen. Ska man i det läget avvisa honom, eller köpa en reaktion och försöka lugna ner situationen? Jag köpte hans reaktion, alla dagar i veckan. Jag hade också blivit förbannad.

  • En annan, liknande situation som den ovan. En DM match med tredomarsystem. Anfallande laget slår en frispark långt utifrån. Den går mot bortre krysset och går in i mål. Min assisterande vinkar korrekt för offside på 3–4 spelare. Men spelarna är 3–4 meter från målvakten och står inte i spelet alls. De är dessutom ”bakom” målvakten och målvakten har fri sikt. Jag vinkar ner min assisterande och pekar/blåser för mål. Försvarande tränaren blir arg och ifrågasätter mitt godkännande av målet. Jag försöker förklara, han lyssnar inte alls. Sen säger han ”Jaja” och jag vänder ryggen emot och ska blåsa igång spelet igen. Då säger han ett par väl valda ord igen och han förtjänar sitt gula kort. Liknande situation som den ovan, men där tränaren inte alls köper det jag säger och lugnar inte ner sig. Men hade jag kunnat säga något annat eller på ett annat sätt? Så hade han kanske sluppit sitt gula kort? Han förtjänar det gula kortet, absolut. Men jag kan släpper inte tanken att det där gula kortet är ändå lite på grund av hur jag hanterar situationen.

  • En sista situation. Fotbollsspelare är ett fantastiskt släkte, eller hur? Jag själv är ju gammal spelare och försökte med alla knep som gick mot domaren. Under en träningsmatch div.5 herrar i somras så är det en spelare som går in hårt i dueller och är lite uppkäftig. Men hela tiden på gränsen. Jag lägger mig närmare honom i situationerna och säger även till honom att jag har lite extra ögon på honom. Han går återigen in hårt i en duell mot det andra lagets kapten. Jag tycker dock att situationen är OK. Kaptenen får ont och säger att han gick in med dobbarna. Jag har missat den, förmodligen. Jag låg nästan för nära spelet och missade vinkeln. En korrekt vinkel på den så hade det varit rött kort. Men lyssna på det här då… Spelaren vann ”duellen” mot mig och sa även till mig fem minuter senare att ”det var fult och jag vill be om förlåtelse”. Vad gör man i den situationen då? Jag bara ignorerade honom och sket i det. Här har vi en spelare som kanske ”tände” till lite extra för att jag hade ögonen på honom. Rätt eller fel? Ibland rätt, ibland fel skulle jag säga. Man kan ju kanske förebygga den genom att ta en enkel frispark och ett enkelt gult kort för det lite hårda spelet. Men varför? Det är ju inte en varningsberättigad förseelse, enligt mig. Och det är ju trots allt jag som dömer matchen!

Avslutandevis en rolig sak. En bra kompis till mig och arbetskollega gjorde comeback på planen som spelare. Hon har inte spelat på ganska många år och berättade i förbifarten att hon skulle göra comeback i a-laget i ett div.2 lag damer. Jag skrattade lite och sa ”Vet du vem som dömer den matchen då”? Vi taggade igång varandra hela veckan, men mitt fokus låg på att hon inte skulle skada sig eller göra något dumt. Vi ska ju trots allt fortsätta vara kompisar sen. Vi sa att vi måste föreviga den matchen med en bild efteråt och sagt och gjort. Nedan har ni den bilden. Matchen då? Den slutade 2–2, ett derby på Öland mellan ett topplag och ett mittenlag. Någon enstaka varning, men annars rolig och bra match. Och framförallt mycket bra tugg med domarekollegor, spelare och ledare.

Ted gästbloggar – andra steget mot min topp!